I April började idéerna bubbla upp och nu började två tunga förslag växa fram. Antingen skulle vi vara pensionärer, vilket hade varit mycket lätt då alla second-handbutiker i detta landet har ett stort överskott på kläder som äldre personer klär sig i. Det andra förslaget var istället att vi skulle vara superhjältar. När dessa förslag togs fram kom jag ju på att jag kunde gardera mig för båda förslagen. Jag tar mig till min gamla idol och Svea rikes största bakåtsträvare, KAPTEN STOFIL!!!!!! ( http://www.kaptenstofil.net/ ). Jag införskaffade alla viktiga prylar som behövdes för att efter min budget kunna efterlikna honom. Det som var mest synd var inte att jag misslyckades med flinten, utan att ingen kände till Kapten stofil. Chrizz och Dr.H hade dock en suverän dräkt då de båda klädde sig som amerikanskitalienska porrskådisarna aka Super Mario Brothers. Med Mackes Boombox kunde de även spela alla ökända Mario-låtar.
Soffan klädde sig som hjältinnan SS och nej hon tänkte inte på SchutzStaffel utan på SuperSofie, lagens väktare eller något sådant.
Vi drog ner till hembygdsparken efter mycket snack om när vi skulle gå och om vi skulle vänta in de andra som spridit sig över staden. Väl framme fick jag en snabb flashback från senaste gången jag stod vid scenen en varm 6e juni med en riktigt utorkad och gårdagsberusad mig inte lyckades hålla ut att stå en timme i solen utan gjorde en fin liten torr sörja framför mig. Hursomhelst var hela vårt lag samlat ganska sent men Lindborg som var utklädd till sin idol tog utan förfrågan direkt kommandot och sprang o hämtade lappen med uppgifter och snabbt som blixten delade vi upp uppgifterna mellan varandra. Jag tog på mig ansvaret att ringa mia och be henne om vissa saker jag visste att hon kunde leverera, sedan tog jag och köpte alkohol på systemet, glass med melon o chokladsmak, färgade håret gult och blått med dr H och lite andra småsaker. Dr H och Chrizz utklädnad väckte stor uppmärksamhet hos barnen på ett dagis där de erbjöd oss sprit i deras plastmuggar men vi tackade nej till deras vänlighet och sprang vidare. När vi väl hade lämnat in det mesta som stod på listan såg vi att vi hade kommit längst av alla klasser. Dock glömde jag i all adrenalin att domarna var från Linné och att vinna är allt för dem oavsett taktik. Detta visade sig tydligt när deras samhällselever som bestod av dubbelt så många tillåtna deltagare och som inte gjort något tydligt arbete mer än att stå kvar vann tävlingen. Detta resultat ifrågasatte vi och krävde att få se resultaten. Vår domare svarade då att det var hemlighetstämplat. Hemlighetstämplat? Inte ens regeringen får ha hemlighetstämplade dokument (om inte det berör nationens säkerhet förstås). Detta gjorde det uppenbart för oss att hela tävlingen var arrangerad för att Linné skulle vinna.
Efteråt drog vi en snabbis till skolan för att runda av och sedan drog jag och Kristianstadborna hem till mig för käk och snack om att eventuellt dra till Beachpartyt vid Finjasjön. Chrizz och Macke som tyvärr skulle ha prov dagen efter vilket gjorde att de gärna ville vara förberedda på provet. Vi tre övriga valde att vi skulle gå dit, jag såg till att låna busmias cykel eftersom Soffan skulle sova över hos en kompis och Dr H skulle sova över hos mig och då är det lite softare att kunna cykla hem än att gå de 5km hem till mig. Vi småsnackade en hel del på vägen, bland annat bad jag Soffan om ursäkt för att ha talat nedlåtande mot henne, dock var det av komiskt syfte men eftersom hon tog åt sig av det kunde jag inte annat än be om ursäkt. Visst kan jag vara en skithög rätt ofta men jag vill göra rätt för mig och att behandla vänner illa är något jag vantrivs med att göra.
På beachen var det mycket lugnt och vi tjötade ett tag med folk från klassen som fanns vid stranden och grillade. Dr H och jag beslöt senare när solen höll på att gå ner med att gå ut på bryggan där vi tog några foton av solnedgången och disskuterade framtiden, minnen och annat som hör till när man snackar av sig inför den tid som håller på att nå sitt slut. Efter en stund kom soffan, några esteter och vi började också snacka med dem om lite allt möjligt. Sedan gick de igen och vi började åter snacka om minnen. Till slut gick vi tillbaka för att börja dansa till dj:n som Linné hade hyrt in. Vi började dansa och vi fann även många andra vänner och klasskamrater där, bland annat en del killar från IT klassen vilket jag aldrig sett dansa innan, men openminded som jag är ibland var det ju klart att släppa in dem i gruppen och dansa med dem. Efter en varm stund gick vi tillbaka ut på bryggan, dock var det redan två personer där. En full tjej och en kille som snackade i mobil. Hon tittade surt på oss och frågade om vi skulle nakenbada. När vi sa nej ville hon att vi skulle försvinna. Lite småsura för hennes otrevlighet satte vi oss istället på mitten och snackade där, sen när det blev kallt började vi dansa igen till mörkret omslöt oss helt. Soffan försvann ett bra tag då henne kille ville snacka med henne en timme vilket gjorde mig orolig då man aldrig vet var fulla människor är kapabla att göra mot en tjej som har sitt fokus åt helt andra håll. Det visade sig att hon var helt ok och Hugo och jag bestämde oss för att dra oss hemåt. Med viss elegans lyckades jag köra ganska smidigt i mörkret hem till mig där vi gick och la oss trötta men nöjda för dagen som varit.
